muyloca

Nu ska jag beratta hur det gar nar man ar som Simba och jag, och inte ar radd for nanting (Sag Lejonkungen pa bio igar).

.

Sedan jag kom hit, och innan dess ocksa, vet jag inte hur manga manniskor som har sagt at mig att jag maste akta mig for havet. Att man inte borde bada sjalv och sa. Och visst, jag har val tankt lite pa det, och jag skulle ju inte lagga mig och somna pa min badring liksom, men jag har anda tankt att det dar med att man inte far ga och bada sjalv och bara kan ga ner nagra meter ar lite val överdrivet. Jag och Simba ni vet, vi skrattar farorna rakt i ansiktet, ha ha ha!

.

...Sa dar var jag alltsa, och badade sjalv. De tva andra volontarerna jag var med lag och halvsov pa stranden medan jag lekte med vagorna. Att kura ihop sig som en boll och lata havet ta mig vart det ville en liten stund kandes som en bra idé just da, och det var faktiskt riktigt nice. Det ar bara det att nar jag kom upp fran min lilla undervattensmeditation nagra sekunder senare upptackte jag att stranden var valdigt mycket mindre an innan.

.

Det var da jag borjade simma. Och simma. Och simma. Jag forsokte utnyttja vagorna sa mycket som mojligt sa jag kom langre in mot stranden, och trots att jag drogs ut ungefar lika mycket som in med varje vag hittade jag en teknik som gjorde att jag sakta men sakert kom narmare stranden. Det tog lang tid, och jag blev valdigt trott. Men det var forst nar jag sag en livvakt komma rusandes mot mig med en livboj i handen som det borjade bli riktigt jobbigt. Jag simmade pa som aldrig forr medan han simmade mot mig, och holl pa att skammas ihjal nar han fragade om jag behovde hjalp. Visst, han var ganska snygg, men jag ville INTE bli ráddad. Tank att komma in pa stranden till hans livvaktskompisar hangandes i en livboj, uscha! Vad ska man saga da, liksom. Hej hej, det ar jag som ar den dumma blondinen som tycker om att bli raddad av snygga livvakter? Nja.

.

Jag skulle precis ta tag i hans livboj nar han fragat mig andra gangen, eftersom jag insag att det skulle bli ungefar lika pinsamt att ha honom simmandes bredvid mig  som att lata honom radda mig, nar jag kande marken under mina fotter och sa att det inte behovdes. Jag log och tackade honom, och forsokte se ut som att jag inte alls var helt slut utan bara hade tagit mig en helt vanlig simtur, medan jag gick bort till mina kompisar som var en bra bit bort. Fett pinsamt.

.

Jag var aldrig radd nar jag var dar och simmade utan att komma nanstans, för jag visste att det skulle lösa sig. Men jag kande anda att det var lite dags att börja ha lite mer respekt for havet. Att vagorna ville saga mig nanting. Och trots att det blev lite pisamt dar med livvakten sa kandes det anda som en fin lektion jag fick. Tack, havet.